Lidelsen var över.

545 plågsamma sidor var avverkade och nu kunde BOKEN läggas till handlingarna.

BOKEN som skulle vara så fantastiskt bra.

 BOKEN som kommer att räknas till de moderna klassikerna. Ialla fall om man får tro Hallands nyheter.

Han/Hon som skrivit alla superlativ om BOKEN skulle jag vilja ha ett samtal med. Denne någon kanske kan förklara för mig vad som är så lysande.

Jag måste nämligen ha missat något väsentligt bland kriminalromanens 545 sidor eftersom inget egentligen hände.

Jo ok då.

En stackars människa blev skjuten på sidan 540, det var allt.

Har en liten överenskommelse med mig själv om att hur dålig en bok än är så ska den läsas till det bittra slutet.

Men nu är det slut med det!

God Natt

Ingen lämplig väg för personer med koskräck...

Det är ju bara att inse fakta..snart är man där men det ger en hopp om livet att det finns varningsskyltar.

När Ärkehaggan och väninnan träffas för att dryfta om livets senaste händelser kan samtalet snabbt försvinna i periferin pga saker som distraherar oss.

-"Vad pratade vi om? "undrar väninnan.

-"Eh..det kommer jag inte ihåg."

Våra hjärnor är ibland som tesilar. Allt bara liksom rinner igenom.

Sen rycker vi båda på axlarna och pratar om något helt annat till dess vi blir distraherade på nytt och så där håller det på.

Tror inte vi avslutat något samtal än.

Det är ett rent under att vi kan genomföra en vanlig dag på jobbet utan att några katastrofer inträffar.

Att vi ens hittar hem.

Märkligt.

När Ärkehaggan en tidig morgon hade kommit halvvägs till jobbet dök känslan upp att det var något som inte stod rätt till.

Nycklar, pengar, måndadskort, lunchmat, allt var med.

Vad var det då som..?

Just det..ledig dag.

En dag glömde chefen ta med kollegan i bilen och det känns skönt att inte vara ensam med tesil.

Måste dock erkänna att det känns oroväckande att vara så disträ redan vid så här unga år.

Skyller på stress, det är ju inne att göra det.

God Morgon