”Men han ÄR väl för söt, vad heter en sådan här liten sötnos då?”

Sötnosen heter Poppy och är en snart tolv år gammal Golden Retriever.

Poppy är en mycket snäll och skötsam hund men som dock har vissa bestämda synpunkter på hur ett hundliv ska levas.

Med all rätt.

Norrländskan är för tillfället i föräldrahemmet för att ta hand om denna fyrbenta varelse en vecka då den ordinarie hundvakten begett sig till sydligare breddgrader.

En något gnagande känsla kom smygande på flyget upp till den lilla småstaden.

Poppy har nämligen blivit bortadoperad till min mor. Det är inte humant för en fyrbent varelse att på senare år flytta in till storstaden, bo i lägenhet och uträtta sina behov i inhägnade områden.

Poppy är van vid att springa lös på tomten, fundera på livets allvar under syrenträden, skälla på flugorna och jaga skator.

Tanken att Poppy någon dag skulle hämnas för att blivit lämnad kvar har alltid funnits där.

Mycket riktigt, tanken var helt befogad och 05.26 slog Poppy till.

Ärkehaggan hade känt ett buffande på armen ett tiotal minuter innan, men hade lyckats uppmana den fyrbente att lägga sig ett tag till.

Strax därefter kom hämnden.

Poppy hade hittat en vinterstövel med hög klack som han med ett schvung dämde till på Ärkehaggans ansikte.

Ärkehaggan vaknade upp med ett ryck, tog sig för ansiktet och kände något varmt rinna ner från näsan.

Näsblod !!

Det var bara att yrvaket ta sig in i badrummet, leta fram bomullen och sätta sig och vänta till att detta blodflöde skulle ta stopp.

Cujo, som Poppy numera heter, har som straff fått grisöronförbud i tre veckor.

God Morgon