Kan ju bara inte låta bli..Doctorn himself....

Ärkehaggan och väninnan hade bestämt att träffas över en god lunch på en av småstadens trevliga restauranger.

Det är inte så ofta som vi kan ses då väninnan bor 70 mil bort.

Oftast sker dessa möten över en lunch så att allt ska klaffa med väninnans hektiska schema, arbete, galna djur, barn och make.

Det är mycket som ska avhandlas under denna timme och samtidigt ska mat förtäras på ett civiliserat sätt.

Vi skulle ses kl 13 i väninnans affär och sagt och gjort.

-"JAG HAR INTE MED MIG DIN 40-ÅRS PRESENT", vrålade väninnan med panik i rösten.

-"Jag har inte med din heller," hojtade jag tillbaka.

Den här scenen utspelas varenda gång vi ses och det verkar liksom ha blivit en tradition.

Det är snart två år sedan våra högtidsdagar inträffade men trots det har vi ännu inte lyckats byta paket med varandra.

-Tiden går ju så fort när man har roligt!

Tanken har funnits att paketet brevledes ska få dimpa ner i väninnans brevlåda, men "vi ses ju snart igen och posten är ju inte alltid att lita på" är anledningar till att den fortfarande har en central plats i garderoben.

Efter en djup diskussion om att gåvorna förmodligen kommer att vara omoderna innan de befrias från fint papper och tjusiga sidenband, så enades de forna arbetskamraterna  om att "innan vi fyller 45 måste paketen vara bytta".

Ärkehaggan tyckte förstås att tiden var rätt snålt tilltagen då minnet inte blir bättre med åren..

Men...skam den som ger sig...

God Middag