Zappade runt bland tv-kanalerna häromdagen. Jag hamnade lite av misstag på Lyxfällan och höll mig kvar där några minuter innan jag kom på bättre tankar.

Det handlade om ett par som hellre stoppade undan räkningarna nederst bland pappershögarna än att betala dem.

De man inte ser det har man inte.

Tänk om det kunde vara så ändå.

Mannen i familjen berättade att de flyttat till en billigare lägenhet eftersom den förra kostade över 11 000. Denna kostade bara runt 7 000 vilket trots allt var en besparing på 4 000 i runda slängar.

Detta var ju en bra lösning för det skillde ju trots allt en hel del i hyra.

Något som kom fram i inslaget var att i den förra lägenheten hade frun i familjen en fotostudio och arbetade alltså hemma.

I denna nya lägenhet fanns inte möjlighet till någon fotostudio utan man hyrde en studio som kostade ca 6 000 kr i månaden.

Tyvärr orkade jag inte hålla mig kvar programmet ut för att se hur i fridens namn man resonerat gällande lägenheterna.

De tror alltså att de sänkt sina kostnader från 11 000 till 7 000, när de istället har ökat till 13 000 pga denna fotostudio.

Man behöver inte vara ett mattesnille för att kunna räkna ut att det inte är speciellt genomtänkt.

Det mest skrämmande är att paret i fråga har satt barn till världen och att låta ekonomin förfalla på detta sätt är rent utsagt egoistiskt och fullkomligt ansvarslöst.

Det är bra att dessa icke skarptänkta människor får hjälp.

Barn ska inte lida pga dumdristiga föräldrar.

God Morgon

   Man kan ju undra om man blir så där.

Eller..så där kan man väl ändå inte bli ???

Blir jag så där må då någon vänlig själ boka mig en enkelbiljett till någon öde ö där jag får straffas i det längsta.

Jag pratar om veliga kärringar.

Och om omständiga kärringar.

Och om kärringar som inte har någon som helst förståelse för kön som bara växer medans de överöser expediten med världens möjliga och omöjliga frågor.

Skulle köpa garn till den halsduk jag tänkt sticka. Inbillar mig att det äntligen kan bli en kall vinter..typ 2011 så det är dax att börja med den nu så den blir klar i tid.

Före mig i kön stod Barbro.

Tydligen hette hon så för hon pratade om sig själv i tredje person så fort det var något som skulle dryftas.

"Barbro vet faktiskt inte vilket garn som blir bäst", Barbro undrar om den här virknålen passar", osv osv.

Efter en kvart hade Barbro fortfarande inte bestämt sig för om det mörka garnet blir bättre än det ljusa och om den lilla virknålen är bättre än den större.

Fem minuter senare hade Barbro äntligen bestämt sig för den lilla nålen och det mörka garnet.

Själv hade jag i femton minuter funderat på vilket garn jag skulle använda mig av på Barbro om Barbro skulle hålla på mycket längre.

God Kväll