Jupp det är bara att konstatera.
Nu har man uppnått den ålder då minnet börjar svikta.
Detta evinnerliga letande efter nycklar, fjärrkontroller, glasögon och andra nödvändiga saker som hela tiden har en förmåga att lägga sig på en plats som man inte kommer ihåg.
Kokboken som har använts dagligen under en lång tid är bara spårlöst borta. Finns bara inte.
Kan inte begripa var jag har lagt den.
Det är inte precis så att jag bor i en sjurummare, men någonstans på de 40 kvm ska den ju finnas.
Kollegan, som har fått stå ut med alla beklaganden, kom på den för honom brillianta idén.
-"Du borde sätta allting i din lägenhet i senilsnören, då vet du ju var allting är".
Ska vara en karl till att komma på en sån puckad idé.
Väninnan tycker oxå det är himla kul att ge käftsmällar ang minnet.
Vill bara säga att hon inte minns så himla bra själv.
Ibland när vi sitter och gaggar och helt plötsligt blir distraherade av ngt så har vi helt plötsligt glömt vad vi pratade om.
Sen börjar vi om på ny kula tills vi blir distraherade igen och sådär håller det på.
Skam den som ger sig.

God Afton